TYSS

Det finns förmånga dagar då jag känner att allt var förtidigt att jag är inte redo och hur ska detta gå jag som inte kan nånting. Andra gånger pratar jag som att det vore världens enklaste. Egentligen tycker jag mest att det är jobbigt. Det är så svårt att anpassa sig speciellt när jag inte riktigt vill. Jag längtar efter sommar och slut och att börja pånytt. Detta passar bara inte mig.

Det bästa med att göra om är att man vet
precis
hur.

Det blir ändå en utmaning!

Det skaver i ögonen av linserna
och jag kom precis på att jag skulle duschat för timmar sedan.
Fastnade vid samma som sist och jag tror att det handlar om en stark längtan men ett allt för dåligt självförtroende som slår mig lite i magen. Det gäller bara att träna upp sig nu när inspirationen börjat komma tillbaka. På tal om det behöver jag nya tavlor då den enda lediga platsen just nu är i skissblocken.

Vi får se.

(somnade för övrigt IGEN när jag lyssnade på avslappningen igår. därför tänker jag använda samma metod idag.)



Nu måste jag sova.

Boka in möte.

I torsdags skrevs papperna på.
Nu går jag inte längre på C4.

Jag vill väl inte påstå att jag inte gör någonting, för det är inte sant, vad folk än tror.

Jag kämpar varje dag för att varje dag är en kamp; Jag brukade kämpa för att tvinga mig iväg, sen kämpade jag för att hålla tårarna inne och frågorna borta, därefter kämpade jag mot ensamheten och nu kämpar jag för en nystart. Det tär så otroligt hårt ibland och jag tror ingen förstår hur mycket man kämpar förrutom den man lever med, i mitt fall Charlie.

Jag är så otroligt glad att jag har en så stark stöttpelare som orkar med mina tårar, tveksamheter och ångestattacker. För den skiten kommer krypande när man absolut inte vill det. På morgonen, på kvällen, under dagen.. alltid när det minst passar sig. Även om det nu blir allt mer sällan. Det har jag både honom och Ann-Kristin att tacka för. Jag har blivit väldigt instängd på sistonde, vill inte riktigt prata om det som hänt mer än med de närmsta och knappt ens med dem. Därför är jag glad att jag kunde hjälpa någon genom att prata. Även om situationen fortfarande känns lika jobbig för mig så hjälpde det denne. Och det är väl bra..

Jag hoppas allt ska gå bra nu i veckan. Så man får upp en plan inför framtiden!

Var nere på Lärocenter idag, Charlie följde med. Jag blev glad när Annika berättade att jag kanske delvis kan läsa min sista termin hemifrån och delvis på vägga, så länge rektorn på C4 går med på förlängd studietid.
Därför ska jag åka till Kristianstad imorgon för att försöka träffa både rektor och mentor. Vid halv fyra ska jag upp på Väggaskolan och prata med studievägledaren där och på torsdag ska jag prata med syon på C4. Lite rörigt, men det verkar kunna lösa sig riktigt bra, jag håller tummarna!

Jag vet inte om jag tar studenten än,
men jag måste hämta min mössa någon dag...

Klockan är snart tolv.
Imorgon är ny start på en jobbig vecka.

Jag vill inte