TYSS

Det var förtidigt.

bakom alla arga ord
på djupet
under allt som blockerar mig.

och jag tror ni vet det.


trots att det skulle vara den enda lösningen
kan man inte spola tillbaka tiden.


vi finns inte mer.

Imorgon är det ett år.
Och den tanken äter upp mig.
Jag hatar hur jag inget såg.
Hatar hur det bröt ner mig till den punkt
där jag inte klarade att gå ut genom dörren
och ibland knappt kunde komma upp ur sängen.

Hatar hur liten jag kände mig
hur jag stängde ute hela världen
och alla de som faktiskt brydde sig
bara för att skammen tog över.
Jag skämde så satans mycket..
Kunde inte berätta för nån.

Jag vet inte hur jag ska kunna lita inte på folk längre.

Vill inte släppa in
igen
och bli lika naken och sårbar
en gång till.


Nu har det gått ett år sedan verkligheten hann ikapp mig.
Och jag tänker ersätta varje sekund av det förra året
med det kommande.

Biter mig i tungan var gång.
Mest för att ingen finns längre. Punkt.
Men det skriker i mig att allt ligger nära ändå.

Bort bort bort.
Försvinn bort från mig.


Jag vill inte mer.

Som en tedskedsgumma
känslomässigt
ville jag krympa och smita ut
inte synas eller höras
knappt finnas
Ungefär
Så
Med skam i knäna
och tårar i hjärtat



Ville inte synas..

Arg på att ni tog.
Sårad för att ni svek.
För det gör att jag inte kan.
Jag har tappat allt
och plågas nu bara
av vetskapen
att jag aldrig skulle.

Jag gjorde förövrigt någon jag tyckt varit väldigt jobbigt under en lång tid. Igår.
För jag tror inte man kan glömma en sådan sak. Någonsin. Inte utan att det äter en helt tom inombords för varje påminnelse man stöter på. Det kan vara ord, musik, platser, egentligen vad tusan som helst. Och då förvandlas mitt ansikte till ett aldrig slutande vattenfall. Jag är så trött på det.. Vill inte ha med det att göra, önskar bort allt som om inget hänt och att vi aldrig kommit nära. Jag vill bara passera allt och lägga det bakom mig. För jag vet att jag inte kan fortsätta framåt sålänge det följer med. Förlåt-.

Det som bränner värst är att jag inte kan blunda.
Det kvittar hur jag gör, eländet är ändå kvar i de
större eller mindre skålar som serveras varje dag
och det skaver sönder mig.

Överallt finns spillror som skär in i hjärtat. 

Så skapades ännu ett kaos i magen med andnöd och tårar i ögonvrån.