Simstim

Biter mig i tungan var gång.
Mest för att ingen finns längre. Punkt.
Men det skriker i mig att allt ligger nära ändå.

Bort bort bort.
Försvinn bort från mig.


Jag vill inte mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0